Om man inte har sett till Julie på ett tag och det är alldeles tyst i huset... då är det bara att ta stegen upp på vindan, för där har hon sitt hemliga kryp-in. Igår spenderade hon hela lördagskvällen där, ensam med sin godispåse och "plattan" som hon tittade film på. Hon har länge önskat sig en vrå där bland kartonger och bra-att-ha-grejer så det är väl tack vare henne jag äntligen börjat sortera och städa/slänga på vindan.
Ett kryp-in jag själv älskade som barn var lilla vrån under morfars trappa i källaren. Det gjorde inget att det var lite bråte runt ikring, det jag minns är det röda pärldraperiet som täckte öppningen och den lilla lampan därunder som gjorde det till en mysig plats att vara på. Så jag förstår Julies glädje över mysplatsen. Tänk om hon bara visste att den stora flyttkartongen hon lutar sina fötter mot innehåller hennes födelsedagspresenter och julklappar... :)
1 kommentar:
Åh vad mysigt det ser ut! Ebba har ett litet loft ovanför sitt rum, kanske skulle göra en minimyshörna. Jag har aldrig riktigt gillat för små utrymmen, speciellt inte om de varit stängda. Får en klaustrofobikänsla. Vi fastnade i en hiss utanför fönster i ett garage i Sthlm när jag var liten. Telefonen i hissen (fanns ej mobil då) var trasig så vi satt LÄNGE! Efter det gillar jag ej stängda små utrymmen utan kontakt ut. Julie blir nog en myspystjej som sin mor!
Här luktar det nybakta bullar o glögg! Härlig söndag!
Kram
Skicka en kommentar