Vän för livet

Det finns ingen reklam som berör mig så mycket som reklamen för Barncancerfonden. Ingen reklam som är så talande och så bra. En bild som talar för sig själv. Ett foto där en mamma kramar om sitt barn... fast av barnet ser man bara konturerna där det en gång var. Eller en bild på en trehjuling, utan ett barn på. Eller en söt liten unge i hockeyhjälm med galler och texten under "Mot cancer finns inget skydd". Eller den mest träffande annonsen av alla: En helt blank annons, vit och helt tom, mitt ibland myllret av text i en tidning. En vit ruta med en liten text under där det står något i stil med "Det finns inga ord för tomhet. Stöd Barncancerfonden".
Suck. Alla dessa är klockrena exempel på att en bild säger mer än tusen ord. Det må vara skrämselpropaganda, det må spela på sentimentalitet... men det är ju sant.
I många års tid har den där rackarns reklamen talat rakt in i mitt hjärta. Långt innan jag fick barn själv. Och äntligen har jag gjort slag i mina tankar. Jag har blivit en "vän för livet" som det heter. Varje månad skänker jag en summa pengar via autogiro till denna hjärtevärmande fond som samlar in medel för att förebygga och bekämpa cancersjukdomar hos barn samt arbetar för en bättre vård- och livssituation för cancerdrabbade barn och deras familjer.

Nästan varje dag får en familj i Sverige beskedet att deras barn har cancer - i ett slag välts tillvaron över ända.

Att bli en "vän för livet" känns som en vettig grej. En smula pengar gör skillnad för någon. Känns bra. :)