Idag har jag och William haft en alldeles egen dag. MammaWilliam tid. Julie fick ha en JulieMommo dag under tiden. Pappa Niklas fick jobba så vi får mer guldmynt till såna här dagar :) Jag och William tog den lilla röda faran (hundkojan) och brassade upp på stan med Williams musikval på stereon med våra skrålande röster som komp. Favoritlåten är Suicidal (?!) med Jean Kingston. Sen gjorde vi stan där vi gick till leksaksaffärer, åkte 5-kronors helikoptern och köpte pärlor för kommande pysseldagar. Sedan träffade vi kompisen Linus och hans mamma och åt lunch på grillen. Min pojke hade så höga krav som varmkorv. Utan bröd, utan ketchup tack. Sedan gick vi på bio och såg Madagaskar 2. Självklart gjorde vi ett besök på godisaffären (det är ju lördag) och köpte även popcorn innan.
Dagen var härlig och bion bra. Vi har landat hemma i soffan och nu får även Niklas och Julie vara med. Ahhhh... lördagar är bra dagar.
På bilden hjälper William till i köket. Han fixar gurkan till tacos (hans favoritmat) med sin alldelse egna kniv.
Dagen var härlig och bion bra. Vi har landat hemma i soffan och nu får även Niklas och Julie vara med. Ahhhh... lördagar är bra dagar.
På bilden hjälper William till i köket. Han fixar gurkan till tacos (hans favoritmat) med sin alldelse egna kniv.
Det känns underbart att ha en hel dag där man bara gör saker på sitt barns villkor. En egen dag. Det finns en fin dikt som man får gråt i halsen av att läsa, se nedan. Den är bra att läsa igenom ibland så man inte glömmer bort vad som är viktigt här i livet.
My hands were busy throgh the day,
I didn´t had much time to play
the little games you asked me to
I didn´t have much time for you
I´d wash your clothes, I´d sew and cook
but when you´d bring your picture book
and asked me please to share your fun
I´d say " a little later, son"
I´d tuck you in all safe at night
and hear your prayers, turn out the lights,
then tiptoe softly to the door...
I wish I´d stayed a minute more.
For life is short, the years rush past..
A little boy grows up so fast.
No longer is he at your side
his precious secrets to confide.
The picture book are put away,
there are no longer games to play.
No goodnight kiss, no prayers to hear,
that all belong to yesteryear
My hands, once busy, now are still
the days are long and hard to fill.
I wish I could go back and do
the little things you asked me to...
4 kommentarer:
OJ VAD FINT! Och så sant! Dagarna rusar iväg och ibland känns det som att man spenderar för lite tid med Ebba för att röja undan allt annat trist. Ante har snart infört förbud att röja undan allt efter maten utan bara låta det stå... klokt. Jättefin bild på skona, har du tagit den själv? Härligt ljus.
Ni verkar ha haft en prima mor-son dag.
Kram på er!
Visst är den klok.
Men sen är det ju det där plockandet och grejandet. Man MÅSTE ju tvätta, laga mat och städa undan. Suck.
William brukar komma och fråga "Mamma, ska vi leka?" med glädje och förväntan i rösten. Då är det aldrig kul att svara "Ja vänta, mamma ska bara...". Men efter att ha påminnt sig med den här dikten nyligt så lämnad man maten på bänken och går och leker några minuter. Lekpaus :)
Gäller att försöka hitta balansen i dagens stressade samhälle. Och nu (start idag) går jag upp på heltid. Hur ska nu tiden räcka till?! Vi får leka hungriga bland dammråttor sittandes i trasiga och smutsiga kläder. Det blir nog bra det här... :)
Glömde svara... Nej, bilden är inte tagen av mig. Den är snodd :)
Visst är den fin! Passade klockrent till dikten.
Kram!
Så nu börjar heltidsstressen även för dig! Snart är det även dags för mig, puh!
Det finns städhjälp att leja, mat färdig i frysen på ICA, nya kläder på Internet (öppet 24h per dygn), uppåttjack för minimal sovning... ;-) Nä, allt praktiskt måste få ta tid det gäller bara som sagt att hitta balansen.
Bilden var superfin och jättepassande!
KramKram
Skicka en kommentar